Avhandlingen skrivs vid Institutionen för sjöfart och marin teknik vid Chalmers tekniska högskolan i Göteborg och beräknas bli klar i december 2012.

Läs uppsatsen i pdf-format: Ergonomics - an uncharted route to improved overall systems performance in shipping

Inbjudan: Inbjudan 21 oktober 2010.pdf
Tid: Den 21 oktober 2010, 8:30–17:00.
Plats: Götheborg Salen, Läppstiftet, Lilla Bommen 1, Göteborg. Vägbeskrivning
Program: Program 21 oktober 2010.pdf Efter konferensens slut inbjuds till mingel med lättare förtäring där du kan diskutera med kolleger och föreläsare. Separat anmälan.
Kostnad: Konferenskostnader samt all förtäring bekostas av SAMS (Sjöfartens Arbetsmiljöstiftelse). Rese- och logikostnader bekostas av den enskilde deltagaren.
Anmälan: Anmälningsblankett 21 oktober 2010.pdf eller Anmälningsblankett 21 oktober 2010.doc

SAN:s arbetsmiljöpris 2010!

Nu är tid hög tid att nominera kandidater till årets San-pris för särskilt berömvärda insatser på arbetsmiljöområdet. Känner du till någon, person eller företag, ombord eller iland, som gjort något extra för arbetsmiljön? Hör av dig till oss med uppgifter om vem/vilka du vill nominera och varför. Priset består av 10 000 kronor samt en SAN-flagga i fullformat.

Förslag lämnas senast den 8 oktober till Eva Ohlsson på Sjöfartens Arbetsgivareförbund: eva.ohlsson@transportgruppen.se eller 031-62 95 40.

Sommartid är Rosella ofta fullbokad och arbetstempot högt.

Med täta skyddskommittémöten och utnämnda safetystyrmän har ledningen på Rosella kopplat greppet om arbetsmiljön ombord. Som stöd finns Viking Lines heltidsanställda huvudskyddsombud, Bent Björn-Nielsen.

Strax efter tolv lämnar Rosella kajen i Kapellskär i Norrtälje. Fartyget är fullbokat och besättningen har ett par hektiska timmar framför sig innan ankomsten i Mariehamn. Men trots stressen som ofta råder här ombord är Bent Björn-Nielsen mycket nöjd med hur arbetsmiljöarbetet bedrivs. En av de åtgärder han uppskattar är att man tilldelat fartygets andrestyrmän särskilt ansvar för arbetsmiljön.
– Det blir tydligare på det här sättet och man vet precis vem man ska gå till med olika frågor. För min del önskar jag att alla båtar hade det här systemet, säger han.

Butikschef Kristoffer Harrison, huvudskyddsombud Bent Björn-Nielsen och safetystyrman Johan Backman är alla delar av arbetsmiljöarbetet på Rosella.

De tre som delar på safetystyrmantjänsten har i sin tur fördelat uppgifterna mellan sig där var och en har ett övergripande ansvar för ett visst område. Johan Backman, som är i tjänst idag, har säkerheten på sin lott.
– Vi har gjort den här uppdelningen för att inget ska falla mellan stolarna och för att andra ska veta vem de ska vända sig till. Har man huvudansvaret för ett område blir man mer kunnig inom det, även om vi naturligtvis har ett gemensamt ansvar för hela arbetsmiljön också, säger han.
Johan ser till att livflottar och livbåtar hålls i gott skick och leder övningar. Men han organiserar också det systematiska arbetsmiljöarbetet.
– Vi har skapat ett system för skyddsronder och upprättat checklistor. Det här uppdraget passar mig bra, jag tycker om när det är ordning och reda, säger han.

Föredömligt engagemang
Förra sommaren skapade Viking Line en tjänst för ett heltidsanställt huvudskyddsombud som ska hjälpa till att samordna arbetsmiljöarbetet och vara ett stöd för besättningarna. Bent Björn-Nielsen ansvarar för Rosella, Cinderella och Xprs. Han är ofta ombord för träffa personalen och Rosella beskriver han som ett föredöme.
– De är jäkligt bra här, säger han. De har mycket egna idéer och de har helt rätt inställning till arbetsmiljö och säkerhet.

Arbetsmiljön är en hjärtefråga för Rosellas befälhavare Kenneth Eriksson.

En av de starkare drivkrafterna på Rosella är befälhavare Kenneth Eriksson. Han säger att arbetsmiljön är en av hans hjärtefrågor och att ambitionen är att den ska vara en naturlig del i det dagliga arbetet.
– Arbetsmiljö är ingenting man ska hålla på med när man gjort allt det andra, det är där man ska börja. En bra arbetsmiljö är grunden för att få allt det andra att fungera, säger han.

På Rosella handlar mycket av arbetsmiljöarbetet om att skapa fungerande rutiner. Att få en struktur som tydligt talar om vad som ska göras och när. Antalet skyddskommitté­möten har fördubblats och hålls numera varje månad. Under mötena tar man bland annat upp eventuella personolyckor och risker som noterats inom Viking Lines interna avvikelserapporteringsystem. I anslutning till varje möte genomförs också en skyddsrond. Kenneth säger att man kommit en bra bit på väg när det gäller rutiner men att det återstår en del att förbättra.
– Framför allt behöver vi bli bättre på uppföljningar. Vi gör våra skyddsronder och fångar upp problem, men vi måste bli bättre på att kontrollera att det vi beslutar också blir gjort.

Nya riskbedömningar
Ett stort projekt som just nu pågår här på Rosella, liksom på de andra två fartygen som Bent arbetar med, är riskbedömningar. När Bent tillträdde sin tjänst i fjol gick han igenom de riskbedömningar som då var gjorda. Han såg att det fanns en hel del slutsatser i dem som inte verkade realistiska.
– I maskin hade man inte hittat en enda risk medan att jobba i kassan bedömdes som en fyra på en femgradig skala. Det var uppenbart att det inte stämde, säger han.

Istället för att börja korrigera och skriva om de befintliga dokumenten beslutades att det skulle göras helt nya risk­bedömningar på samtliga fartyg. Den här gången är arbetet mer styrt, ombord­personalen har fått tydliga instruktioner om hur bedömningarna ska gå till, vad de ska titta efter och hur riskerna ska kodas. Därefter ska en nybildad arbetsgrupp med representanter för fartygen gå igenom alltihop för att kvalitetssäkra bedömningarna.
– Om något verkar konstigt kommer vi att kontakta avdelningen och fråga hur de tänkt. Till nyår ska det här arbetet vara slutfört, men det är också beslutat att man inför varje om- eller nybyggnad ska göra nya riskbedömningar, säger Bent.

Han är ofta ombord för att träffa besättningarna. Det är då han märker hur folk mår och upptäcker om något inte står rätt till.
– Jag har ägnat en hel del tid åt konflikthantering, berättar han. På en avdelning fungerade inte arbetet och folk mådde dåligt men ingen förstod varför. Det visade sig att cheferna hade samarbetsproblem, men det är löst nu.
På Rosella verkar många trivas bra. Att fartyget är relativt litet gör att de flesta känner varandra och sammanhållningen kompenserar en del för det många gånger ganska påfrestande jobbet. I byssan är det hektiskt, folk småspringer och slamret från disken hörs i hela utrymmet. Johanna Johansson rullar in en vagn med tömda småskålar från buffén.

Sparar på kroppen
– Det är ganska tungt att jobba som nissa, men jag tänker på hur jag bär och lyfter. När jag började här sa folk till mig att akta ryggen och visade hur jag skulle göra och det tog jag till mig, säger hon.
I buffén håller hennes kollega, Jelena Rautjärvi, på att plocka av borden. Efter 15 år i yrket har även hon lärt sig att spara på kroppen.
– Jag bär inte mer än jag orkar, säger hon. Många tar för mycket, särskilt när det blir stressigt, men jag bär aldrig mer än tolv tallrikar åt gången. Det blir ganska tungt ändå med matrester och bestick.

Och det är sådant här som Bent och ­fartygsledningen strävar efter. Att ­personalen ska bry sig om sin egen och kollegornas hälsa och tänka på hur arbetet påverkar dem. Men det krävs också rätt förutsättningar och utrustning för att kunna utföra ett säkert arbete.

I kassan i taxfree-butiken jobbar Marika Holmberg. Hon sitter på en enkel kontorsstol, utan höj- och sänkbar kassa, och hon tycker att det är svårt att hitta en bra arbetsställning.
– Ergonomiskt är det inte alls särskilt bra. Stolarna är svåra att vinkla och det känns i axlar och rygg efter passet. Jag hoppas att vi ska få nya grejer, säger hon.
Bent håller med om att kassaarbete är ett problem. Monotona rörelser sliter på kroppen och utan ställbar utrustning är det nästan omöjligt att få en hälsosam arbetsställning.
– Man har nyligen köpt in nya kassor till Cinderella och de kommer garanterat att ge besvär i axlar och leder framöver. De valde att köpa samma sort som finns på de andra fartygen eftersom de fick ett bra pris, men om man hade tittat på hur de är att jobba med hade man förmodligen valt en annan modell. Folk ser ju så olika ut, säger han.

Anpassade hörselskydd
Ett annat större projekt som pågår på Rosella är att hitta hörselskydd anpassade efter varje avdelning. Personalen i bar och nattklubb har fått formgjutna modeller medan man testar andra varianter för däckspersonalen. I maskin säger man sig vara bra på att använda den skyddsutrustning som finns. Andre fartygsingenjör Niklas Karlsson har jobbat någon vecka i sin nuvarande tjänst.
– Jag är noga med att använda hörselskydd, handskar och glasögon. Och det behövs. Jag har varit med om att en borr gått av och smällt upp i ögat och hade jag inte haft skyddsglas på mig då hade det kunnat gå illa, säger han.

Ett annat område som både Bent och Rosellas fartygsledning arbetar med är att få fler engagerade i arbetsmiljöarbetet ombord. Som så ofta leds det av en klick eldsjälar, men för att nå verkligt resultat behöver fler involveras, menar man. På initiativ av befälhavare Eriksson har det gjorts en inventering av arbetsmiljö­intresserade på varje avdelning för att fånga upp dem som kan tänka sig att jobba mer med de här frågorna. Dessutom sätts protokollen från skyddskommittémötenena inte längre bara upp på anslagstavlorna utan finns även tillgängliga i en plastmapp i dagrummet för folk att låna med till hytterna.
– Det här är en enkel men jäkligt bra idé, säger Bent och håller upp mappen med protokollen. Man måste informera och informera och informera och till slut kanske folk vaknar upp och blir intresserade.

Linda Sundgren

Skyddsombud har efter sina två utbildningsveckor god kunskap om vad arbetsmiljölagen kräver och de vet hur ombordarbete utförs på ett säkert sätt. Men för att kunna förändra och förbättra arbetsmiljön behövs också ett fungerande samarbete mellan skyddsombud och befälhavare.
– Ett bra ledarskap är grundläggande för arbetsmiljöarbetet. Utan befälhavarens stöd kommer ingenting att bli bättre, säger Karl-Arne Johansson.

Befälhavaren behöver vara lyhörd och intresserad av att besättningen ska ha en bra arbetsmiljö, menar Karl-Arne. Men denne måste också ha kunskap om vad god arbetsmiljö är för något. Enskilda rederier ser till att utbilda sina befäl i arbetsmiljö men på högskolorna har ämnet hittills haft låg prioritet.
– Utbildning är A och O och enligt lagen är befälhavaren skyldig att kunna det som står i arbetsmiljölagen. Men på sjöbefälsutbildningen får studenterna knappt någon utbildning alls i de här frågorna, och det är långt ifrån alla som faktiskt vet vad som krävs av dem. Sen är det givetvis viktigt att även de som jobbar med det här på rederi­kontoren i land vet vad det handlar om så att de kan stötta och hjälpa på ett bra sätt.

Inom San har man arbetat fram en modell till en grundläggande arbetsmiljö­utbildning för befäl och nyckelpersoner i land. Enligt nämndens förslag ska kursen leda till ett certifikat med krav om regelbunden uppdatering.
Förslaget har skickats vidare till Transportstyrelsen, de sjöfackliga förbunden samt redareföreningen för påseende och kommentarer.

Linda Sundgren

Ibland saknas trossvakt, ibland vill rederiet inte betala extra för den tjänsten. I stället låter man en besättningsman hoppa iland med trossen. Men en sådan manöver kan sluta illa. Risken att skada sig när man landar på kajen är överhängande och hamnar någon i vattnet finns en stor risk att bli klämd mellan kaj och fartyg.
– Jag har själv jobbat på båtar där man hoppat iland och man var lika rädd varje gång för att det skulle hända något. Ibland har man ett fribord på ett par meter när man kommer in och så ska någon klättra på utsidan av relingen, ta spjärn mot fartyget och hoppa. Det här är verkligen inte bra, säger Mikael H Andersson.

Han säger att det främst är på mindre, lotsbefriade fartyg under 70 meter som man väljer bort trossvakten. Förutom mindre tank- och torrlastare gäller det också olika sorters passagerarfartyg. Bland annat de båtar som sommartid trafikerar Göta kanal eftersom det saknas trossvakter längs kanalen.
– Där har man unga killar och tjejer, sommarfåglar, som håller på med detta. Jag tror att det bara är en tidsfråga innan det händer en allvarlig olycka, säger Mikael H Andersson.

Linda Sundgren

Denna vidgade vy ger en mer komplett bild av verkligheten, och av dem som står i centrum för hela arbetsmiljöarbetet – de anställda. Det blir också allt tydligare att de olika delarna, de fysiska likväl som de psykosociala, är nära förbundna med varandra och att de tillsammans bildar en helhet. Åtskilliga studier visar att den som mår psykiskt dåligt, är stressad och äter fel löper större risk än andra att drabbas av, inte bara allehanda sjukdomar, utan också värk och skador. En alltför pressad arbetssituation och misstrivsel gör oss människor skörare, immunförsvaret försvagas och muskler och organ blir mer sårbara för påfrestningar. För att inte tala om hur olycksrisken ökar med exempelvis hög stress.

Att jobba med den psykosociala miljön kan däremot upplevas som svårare än att ta itu med det fysiska. Den är ofta mer svårgreppbar och otydlig. Men här och där pågår projekt som strävar efter att höja ombordkvalitén för personalen. Och bara det faktum att man idag oftare ser sambanden mellan det fysiska och det psykosociala, delarna och helheten, är i sig ett betydande steg framåt.

Linda Sundgren
redaktör, San-nytt

IMO:s huvudkontor i London. Foto: IMO

2010 har utnämnts till sjömannens år av FN:s sjösäkerhetsorgan IMO (International maritime organization). Ashok Mahapatra, chef för sektionen för maritim utbildning och HR-frågor vid IMO:s högkvarter i London, säger att den ­främsta orsaken till utnämningen är att ge världens cirka 1,5 miljoner sjömän uppmärksamhet i deras arbete för den dagliga handeln.
– Det här är ett utmärkt sätt för oss att skicka ett tydligt budskap till dem. Vi vill visa dem att vi som arbetar med sjöfart från land förstår vilken extrem press de arbetar under och att vi ser de upp­offringar de gör. Men vi vill också förmedla det arbete vi lägger ner för att skapa bättre villkor för dem, säger han.

Krav för tryggad återväxt
Sjömannens år är också ett led i kampanjen Go to sea som IMO inledde 2008 tillsammans med bland andra ILO (International labour organisation) och Internationella transportarbetarfederationen för att öka rekryteringen till sjöfarten. Och för att trygga återväxten i branschen krävs bra arbetsvillkor och goda ombordförhållanden, menar Ashok Mahapatra, som är medveten om att det finns en hel del kvar att göra på det området.
– Sjömän måste få det stöd de behöver i samband med olyckor, när de överges i hamnar eller seglar i piratdrabbade farvatten. De ska heller inte hindras att gå iland i hamnarna på grund av säkerhetsbestämmelser. Det finns mycket som kan förbättras, konstaterar Ashok Mahapatra.

Förbättringarna kommer delvis, tror Mahapatra, genom implementeringen av IMO:s reviderade STCW-konvention som ska klubbas i Manilla i juni. Även ILO:s superkonvention för sjömän som antogs för fyra år sedan kommer att göra mycket gott för världens sjömän när den träder i kraft, säger Mahapatra.

Linda Sundgren

Senare utredning visade att den berörda dieseltanken byggts om för ett antal år sedan. För att få större kapacitet byggdes den ihop med en ureatank. Däremot kom man inte att bygga om avluftningen, vilket ledde till att denna inte var tillräckligt utformad för att klara dieselbunkring.

SFu dnr 060502 TSS 2010-890

Samtidigt skiftade styrman till att fylla några andra tankar för att sedan, när dessa var fyllda, återgå till att fylla de tankar där övertrycket uppstått. Han bad matrosen att stänga den manuella ventilen till de tankar där lastningen avslutats. Då kom ett nytt larm för övertryck. Styrman började med att öppna till de tankar till vilka han nyss avslutat lastningen, men insåg snabbt att den manuella ventilen stängts och stängde därför igen. Han skickade istället ut matrosen ytterligare en gång för att kontrollera tryckutjämningsventilen. Återigen kunde matrosen meddela att han såg varm ånga komma ut.

Styrman tog för givet att trycksensorn inte fungerade som den skulle, vilket han varit med om en gång tidigare. Strax därefter kändes en explosion med kraftiga skakningar. På grund av att varm olja kom ut i kylan uppstod ånga och brandlarmet gick igång. Styrman varskodde lastterminalen iland att stoppa lastningen samtidigt som han stängde alla ventiler och manifolden. Babordstanken hade exploderat på grund av övertryck. Skottet till styrbordstanken bågnade och rämnade liksom tanktoppen till rörtunneln och tanktaket till dubbelbotten. Då explosionen inträffade var de båda tankarna fyllda till 66 procent.

En viktig orsak till händelsen var att en ispropp bildats i avluftningssröret. Eftersom proppen inte var helt tät kunde viss mängd gas passera vilket ledde till att matrosen såg ånga komma ut ur tryckutjämningsventilen. Avluftningsrören ska vara självdränerande men var inte det. Några person- eller miljöskador uppstod inte, men man fick byta ut åtta ton stål.

Rör utan dränering (vänster) och med dränering (höger)

Under vintern har åtminstone ytterligare en tanksprängning skett i svenskt fartyg, den gången beroende på isbildning i en svanhals (avluftningsrör). Transportstyrelsen rekommenderar att man på tankfartyg kontrollerar att rör är dränerade i den utsträckning de ska vara.

SFu dnr 060502 TSS 2010-536

Eftersom reglerna är utformade för att de olika systemen ska kunna fungera tillsammans kan man konstatera att denna typ av radar inte uppfyller kraven. Vill man ha en radar som fungerar tillsammans med övriga system ska man således använda sig av en magnetronbaserad radar av traditionell typ.

SFu/SFtt

De materiella skadorna blev ganska små. Den skadade mannen höll på med att förbereda måleriarbete i maskinrummet. I samband med detta tvättade han de ytor som skulle målas med lösningsvätska eller diesel. Därmed har brandfarliga gaser spritts och till slut har en explosiv blandning uppstått i det dåligt ventilerade rummet. Antändningen har skett då elektrisk utrustning aktiverats, i detta fall startades en värmare.

Det finns all anledning att uppmärksamma riskerna i denna typ av till synes relativt riskfria arbete.

BSU 619/08

Insjö/ForeSea

– Jag tänkte kalla dem för Millas mörker, säger hon och skrattar. Det blir verkligen mörkt i hytten med dem och man sover mycket bättre.
Camilla tycker om fartygsmiljön, men har alltid haft problem med sömnen ombord. Det behöver vara ordentligt mörkt i hytten för att hon ska kunna sova.
– Sömnen har alltid varit mitt dilemma. Vanliga gardiner glipar om det gungar så det funkar inget bra. En liten strimma ljus känns som en hel strålkastare efter ett tag.
Så fick hon en idé. När de brandskyddade mörkläggningsgardinerna i mässen byttes ut mot textilier i gladare färger, tog hon tillvara på det gamla tyget. Efter arbetsdagens slut plockade hon fram symaskinen och designade ett par ventilskydd kantade med resår.

Mörkläggningsgardin à la sadelskydd
– Jag ville att de skulle vara lätta att ta av och på. De här trär man över som skyddet på en cykelsadel ungefär. Många tejpar upp kartonger eller sopsäckar för ventilerna men de blir oftast sittandes för att man inte orkar hålla på att ta ner och sätta upp dem hela tiden. Sen ser det inte särskilt roligt ut heller, varken inne i hytten eller utifrån.
Hon började med att sy ett par skydd till den egna hytten. Men kollegorna blev också intresserade och hittills har hon sytt upp närmare 20 ventilskydd.
– Jag har suttit på kvällarna och på fritiden och alla som velat ha skydd har fått det. De säger att de sover mycket bättre med de här och det märks också. Sover man bra blir man inte lika lättirriterad och man får bättre aptit om man är utvilad, säger Camilla.

Camilla Högberg
Ålder: 55
Familj: Sambo
Bor: ”Kärleksflyttade” till Kalmar förra året och bor numera i en bostadsrätt i centrala stan.
Jobb: Kockstewart på Broströms oljetanker Bro Anton som går i Europa fart, främst Antwerpen, Amsterdam och Rotterdam.
Bakgrund: Utbildad sjökock. Jobbade åtta år inom Gorthons på åttiotalet. Gick sedan iland och arbetade på olika restauranger och serveringar. Sedan tre år arbetar hon åter till sjöss.
Aktuell: Belönades med 20 000 kronor av Stiftelsen Sveriges Sjömanshus för sina ventilskydd som förbättrat sömnen för många ombord.

– Jag tyckte att min grej var så enkel och det kändes fånigt att skicka in något så simpelt. Men de andra ombord tyckte att jag skulle göra det och nu känns det otroligt roligt att få den här utmärkelsen.

Belönades med 20 000
Den femte maj var hon på Skeppsholmen i Stockholm där hon belönades med 20 000 kronor av Stiftelsen Sveriges Sjömanshus i samband med deras årliga belöningsceremoni för berömvärda innovationer. Men att nominera ventilskydden till stiftelsen var inte självklart, säger hon.

Sjökock mot sin vilja
Med pappa och farbror som båda var sjökockar, bestämde sig Camilla tidigt i livet för att hon i alla fall inte skulle jobba med matlagning. Men så träffade hon en sjöman och började som mässjänta inom Gorthon. Väl i branschen upptäckte hon att ombordlivet passade henne och trots sin tidigare uppfattning var det sjökock hon blev. Även om hon sedan tillbringat nästan 20 år på krogar och serveringar iland har suget efter sjön alltid funnits där. Att hon för tre år sedan valde att mönstra på igen är något hon inte ångrat.
– Jag tycker om att packa min väska och dra iväg. Nu jobbar vi sex veckor och är lediga sex och det är toppen. Då kan man sticka ut och resa ett par veckor och ändå hinna vara hemma ett tag innan det är dags att åka ut igen. Det där med måndag till fredag har aldrig lockat mig, säger hon.

Men även om Camilla känner sig hemmastadd ombord och stämningen är bra, säger hon att det ibland krävs en del insatser för att hjälpa trivseln på traven.
– Ventilskydden är ju en sådan grej som gör att man mår lite bättre.

Linda Sundgren

Broschyren kan beställas hos Prevent, www.prevent.se, eller telefon 08-402 02 00.
ISBN 978-7365-101-1, artikelnummer 838

Boken kan beställas hos Prevent, www.prevent.se, telefon: 08-402 02 00.
ISBN 978-91-7365-102-8, artikelnr 880.

Förslaget skickades till Transportstyrelsen i början av mars för vidare presentation i International maritime organization.

Läs förslaget här (pdf)

En ny och uppdaterad version av Arbetsmiljömanualen, reviderad 2010-01, finns nu att hämta här: www.san-nytt.se/rapporter-och-dokument